Riksmarscherna 1940/2019

“Det var en gång en ung man, som trädde ner för trappan till Stockholms högskola med en bekymrad och fundersam rynka i pannan. Det var i månaden januari, och mörkret ruvade än över ett Norden slaget i köldens isiga bojor. Vi räknade 1940 och det var mitt i den hemsökelsens tid i öster, som fått en så mäktig genklang även i detta land och i ett slag bragt vårt folk till självransakan [sic], späkning och febril psykisk och fysisk upprustning.

Fältsport var dagens lösen, och han hade just deltagit i ett propagandamöte, där gamla erfarna auktoriteter och unga glödande entusiaster överbjudit varandra i väckande av förslag till svenska folkets härdning. Det var bivackering i snö och fältskytte på skidor och mäkta strapatsrika övningar.

När nu den unge mannen - hans namn var Eric Lindé, chef för Sveriges landsförbund för gång - hade hört om alla dessa tillrustningar slog det honom att ingen hade nämnt den flärdfriaste och enklaste, för man och kvinna, ung och gammal lättillgängligaste av kroppsövningar: marschen. Och på stående fot gav han sig själv ett löfte att ej förtröttas förrän han fått svenska folket på benen till den äldsta och ursprungligaste av kroppsövningar.

Två månader senare flög den första klingande appellen över Sveriges land - inbjudan till Stora Riksmarschen.”

Bengt Ahlbom i Miljonernas marsch. Folkvandringarna 1940-41. Gångfrämjandets årsbok, 1942.

"Kom som du är, gå som du kan!"

Söndagarna den 28 april och 5 maj 1940 organiserades alltså 1-milavandringar på tid i folkhälsans och beredskapsandans namn över hela landet (utom i Norrland som följde efter en månad senare p.g.a. klimatet).

För att erövra det av Gångförbundet instiftade bronsmärket skulle män gå milen på 1h 30min och kvinnor på 1h 40min. Tiderna sattes med tanke på att vem som helst utan tidigare sporterfarenhet skulle ha möjlighet att klara av dem. Soffliggare skulle aktiveras och uppmuntras att ta del av “den glädje och kraft som idrotten skänker”! Även om man riktade sig truppförband och inkallade också och hade de militära myndigheternas fulla stöd var det minst lika viktigt att nå ut till vanligt folk.

Och populärt blev det. Tysklands invasion av Danmark och Norge den 9 april 1940 förde upp diskussionen om Riksmarschen kanske borde ställas in, men när den första paniken lagt sig lite man tog beslutet att evenemanget nu var än mer angeläget än tidigare. Den första söndagen deltog så drygt 30 000 personer i Riksmarschen; en siffra som mångdubblades till andra tillfället veckan därpå. När marschsöndagarna sedan även hållits i Norrland fixerades det totala kontrollerade deltagarantalet till 203 419 personer. 

Några kvinnliga deltagare i Riksmarschens första upplaga. Sannolikt skulle de vinna Sverkers uppskattning med sin spänst och hurtighet. Från Gångförbundets årsbok 1942.

Framgången ledde till att man snart bestämde att göra om Riksmarschen till hösten, med nya målsättningar och nytt marschmärke för “[a]tt förbättra formen och prestationerna är ju målet i all idrott så även i den bredaste propaganda i den enklaste av kroppsövningar.” 

För bronsmärket gällde samma tider som under vårens marscher, men för det nya, lite mindre silvermärket skulle män gå 15 km på 2h 10min och kvinnor 10 km på 1h 25min. Dessutom skulle man redan ha klarat av bronset för att få gå för silver. Officiellt startdatum var den 15 september och sedan även de två därefter följande söndagarna (Norrland fick tjuvstarta den 1 september). 

När så alla marscher i rikets alla hörn var avslutade kunde man på den stora prisutdelningsfesten framåt senhösten konstatera att totalt 506 834 personer allt som allt varit ute och marscherat under 1940. En ganska försvarlig mängd personer med tanke på att landets befolkning vid den här tiden bestod av drygt 6 miljoner (https://www.arkivdigital.se/online/register/sveriges-befolkning-1940).

Och så ett raskt kliv fram till våren 2019. 

Stora Riksmarschen skulle visserligen inte fylla jämt förrän 2020, men 2019 råkade datumen för marschtillfällena infalla på söndagar, precis som 1940... Den 5 maj 2019 gav sig sålunda Alexandra och jag oss ut i återskapandets och vintagevandrandets namn för att förtjäna våra bronsmärken!

Redo för Stora Riksmarschen, 2019 års upplaga! Min väska, fältflaska, jacka och skor är äkta vintage, kjolen är sydd efter ett 40-talsmönster. Kofta och basker har jag stickat själv, även de efter gamla mönster.

Vårt val av 10 km-spåret för terränglöpning i Skatås (Göteborg) gjorde det hela aningen mer krävande än det kanske behövde vara, men å andra sidan fick vi oss massor av fin natur till livs. Skogsområdet visade sig från åtminstone sin näst bästa sida och gav oss lätt regn vid starten, men strålande sol vid målgången. Eftersom inga kontrollanter från Gångförbundet stod redo med tidtagarur och marschkort fick vi istället ta hjälp av modern teknik i form av min träningsapp på smartphonen. Med GPS och digital tidtagning behövde vi inte tänka så mycket på om motionsspåret var exakt uppmätt eller ej; appens karta skulle hålla koll på oss och röstsyntesen meddela när 10 km var avklarade. Det visade sig att GPS:en och terrängspåret var rörande överens och precis när vi satte foten över den tänkta mållinjen rullade det digitala räkneverket över till 10 km. Klockan stannade på 1:32:37 och vi firade med att avsmaka Alexandras olika hemmagjorda blandningar av surrogatkaffe!

I brist på ett riktigt marschkort: en skärmdump från smartphonen!

Med 1 mil i benen förtjänade vi fika. I det här fallet 4 olika sorters surrogatkaffeblandningar och mariekex!

Saken med surrogat är det ser ut som kaffe. Men oftast varken luktar eller smakar kaffe. Sammanfattningsvis var alla blandningarna drickbara, men funkade bäst så länge de var riktigt, riktigt varma så smaken inte var det första man tänkte på. Den här gången bestod surrogatet av rostade och malda syrliga äpplen, enligt ett recept från runt tiden för 1:a världskriget.

Söndagen den 15 september var det dags igen och vi gav oss ut på jakt efter den hägrande silvertiden (1:25:00). Vi hade förlagt vår höstupplaga av Riksmarschen vid Rådasjön med start i Mölnlycke, men stormbyar och ytterligare ett svårpromenerat naturspår satte käppar i hjulet för oss. Mängden stenknallar och lera motarbetade aktivt vår insats och när vi närmade oss målet insåg vi att vi på sin höjd skulle tangera vår bronstid. Något besvikna med en tid på 1:32:56 gick vi och fikade istället. 

Efter att ha hängt läpp lite klädsamt på Mölnlycketerminalen samlade vi krafter under veckan och gjorde ett nytt försök den 22 september. 

Inte ens fin-fika på café utan surrogat kunde riktigt ta bort besvikelsen över den missade silvertiden.

Strålande vackert höstväder och en bättre rutt gjorde susen. Spontant valda delar av Hälsans stig i Mölnlycke och 4 avslutande rundor runt Massetjärn gjorde att vi klarade 10 km med en godkänd silvertid på 1:24:02!!!

Hurra! Silvret är vårt!

Rödkindade av ansträngningen men väldigt nöjda! Nu kan vi bära även våra silvermärken med stolthet.

Folklandskampen Sverige-Finland 1941

Nästa del av Riksmarschernas historia är Folklandskampen Sverige-Finland 1941. Sverige utmanade helt enkelt grannlandet i Riksmarsch. För godkänt deltagande gällde då följande:

Herrar 16-55 år: 15 km på högst 2 h 10min

Herrar 14-15 år och över 55: 15 km på högst 2h 20min

Damer: 10 km på högst 1h 40min

Pojkar 10-13 år: 10 km på 1h 40 min.

Finland tackade först nej till befolkningskvot, men svenskarna tyckte inte det var sportsligt att tävla på sådana villkor och genomdrev att Finlands deltagarantal skulle räknas 2:1 mot Sveriges. I slutändan vann Finland även utan kvot, då de lyckades uppbåda 1 507 111 godkända marschprov mot Sveriges 943 952!

Eftersom jag sitter här med ett fin-fint marschmärke från Folklandskampen i min ägo är det kanske läge att fundera på 80-årsjubileumet 2021? Om vi inte hittar några finländska vintagevandrare att utmana (med kvot så vi säkert upprepar förlusten från 1941 ;-)!!!) borde vi åtminstone avlägga vårt prov igen för sakens skull!

Kom igen, Finland! Är ni med på en returmatch? Ni kommer vinna, vi lovar - det handlar ju om återskapande!

Alla citat och uppgifter är hämtade från Miljonernas marsch. Folkvandringarna 1940-41. Gångfrämjandets årsbok 1942. Red. Bengt Ahlbom, Eric Lindé & Erik Pallin.