Ytterligare några etapper längs Bohusleden del II

Andra delen av uppsummeringen av våra försök att göra dagsetappar (och även en övernattning!) längs Bohusleden.

Bohusleden etapp 5: Jonsered - Angereds Kyrka. Mars 2018.

Disigt töväder mötte oss i mars 2018. Jag hade länge skämtat om att man borde ha en hel kaffeservis med sig ut i skogen, då det i vissa 1930-talskåserier verkar ha varit minst lika viktigt att dricka kaffe i porslinskopp som att leva friluftsliv. Eftersom jag inte hade någon större lust att offra en kaffekopp från min 106 delar stora 1930-talsservis gick jag skyndsamt och second-hand-fyndade en Ensam Kaffekopp som ingen skulle sakna ifall den gick sönder.

En handmålad Rörstrandskopp från 30-talet. Tyvärr redan med en spricka i, men räddad (?) från ensamheten på en hylla på Myrorna.

Den ny-gamla kaffepannan passade perfekt på Meta-köket! Fika med stil - och kokkaffe.

Slaskig och jämngrå vårvinter blir så mycket trevligare med en kopp kaffe!

Så här i efterhand kan vi konstatera att det kanske inte var en särskilt bra idé att börja med fikat, som förstås tog en hel del tid i anspråk. Det gick sig nämligen inte bättre än att vi i princip glömde bort att äta vår för lunch medhavda ärtsoppa. Trots kyla, uppenbart behov av energitillskott och allt tilltagande trötthet knatade vi envist på och plötsligt var vi framme vid Angereds kyrka. Vi hade helt enkelt gått och gått och i någon slags vag hungerdimma missat sjön som vi hade planerat att äta vid. En bra erfarenhet för framtiden var det i alla fall, eftersom vi nu vet att vara uppmärksamma på att vi faktiskt får i oss mat när vi är ute!

När grådiset härskar spelar den låga kvaliteten på vintagekameran ingen större roll; det blir melankoliska konstfoton av allt, hur man än bär sig åt!

Tillbaka i Göteborg igen. Bohusleden snirklar in och ut mellan storstan och närliggande kommuner. Och även om Alex tar det hela med gott humör så känns det ju inte riktigt som man kommer närmre Norge...

Bohusleden etapp 6: Angereds Kyrka - Fontin (Kungälv). Maj 2018.

Vad är det som går och går men aldrig kommer ut ur Göteborg?

Jötteborrrg - igen! Och fortfarande ingen vettig ryggsäck, utan jag får dras med det här åbäket från 1960-talet i några mil till.

Men det vackra vårvädret inspirerade till nästa utrustningstest - är mattermosen verkligen lika förträfflig som försäljningsargumenten hävdar?

En säljande text från Allmäncos postorderkatalog våren och sommaren 1940. "Kall och frisk i minst ett dygn" minsann!

Min mattermos av samma modell som ovan. Sannolikt av något senare datum, men identisk med de äldre varianterna.

Nja, blev svaret. Trots att jag nogsamt för-kylt den med isbitar innan jag fyllde den till bredden med vaniljglass skulle den aldrig fixat 24 timmar. Efter dryga sju timmar i ryggsäcken öppnade vi termosen och fikade loss med vår nu mycket, mycket mjuka glass. "Kall" - jovisst, och fortfarande jättegod, men hade vi väntat längre än vad vi gjorde skulle det definitivt inte varit glass längre.

Men det är fortfarande lyxigt med mjukglass mitt ute i skogen!

Glassig reklam från Flitiga Händer/Damernas värld, 1940. Här står det tydligt att glassen håller sig i 5-7 timmar i termosen - en mer realistisk uppskattning än i postorderkatalogen.

 

 Bohusleden etapp 7 (och lite till): Fontin - Grandalen. Maj 2018.

Vintagevandringens första övernattning!

Frågorna var många: skulle ryggsäckarna hålla? (återigen fick 1960-talsryggan göra ett inhopp i brist på äkta vara) Skulle vi hålla? Är vintage-dunsovsäcken varm nog trots sin ålder och ringa tjocklek? Kommer vi komma ihåg att äta eller bara gå och gå och tragiskt svälta ihjäl? Och varför finns det inga helgtrafikerade hållplatser inom rimligt räckhåll från leden längre?

Sovsäcken är ännu ett Traderafynd och en fräschare second hand-sovsäck har jag aldrig sett! Det faktum att den ser precis ut som 1930- och 40-talssovsäckar ska och inte innehåller en fiber syntetmaterial gör inte saken sämre. Säljaren berättade att den bara använts en enda gång, av hennes mamma på cykelsemester på Bornholm i början av 1950-talet. Det visade sig att mamman inte gillade camping alls och säcken blev aldrig använd igen, men hon hälsade och önskade mig mycket nöje med den.

Min sovsäck med äkta dun och kudde på snöre. Men oroväckande tunn...

Några olika sovsäckar från Allmäncos postorderkatalog 1940-41.

Fler gamla sovsäckar till salu! Här hos Åhlén & Holm, 1943.

Sovsäckar och annan campingutrustning från Wiskadals fabrik, 1943.

Jag piffade till sovsäcken med lakan och ett litet örngott till kudden. Få saker signalerar "stärkande friluftsliv" lika övertygande som mellanspets och krusade örngottsband!

När packningen var packad visade den sig väga 16 kg... Mest för att PET-flaskor inte var uppfunna på 30-talet och vi inte var så pigga på att äventyra vår redan svajiga mathållning med potentiellt otjänligt sjövatten. 3 liter vätska i glasflaskor är ingen lätt sak att bära med sig, kan jag meddela! Logiken att släpa med sig vatten i glasflaskor bara för att det är vintagevandring är för all del minst lika svajig som vår mathållning: Hade vi vandrat på 30-talet hade vi sannolikt glatt tagit vatten direkt från sjöarna vi passerade, så även om flaskorna var tidstypiska var knappast vårt bruk av dem det... I framtiden blir det nog en kompromiss istället, med en helt modern vattenrenare.

Yllefilt och sovsäck utanpå ryggsäcken - ombyte, första hjälpen, proviant och meta-kök inuti ihop med löjligt mycket flaskvatten. Småsaker, snacks och kamera i axelremsväskan av "turist"- eller "camping"modell (om man får tro beskrivningarna i de gamla sport- och postorderkatalogerna).

Min fältflaska i aluminium med ylleöverdrag är jag extra glad över. Att hitta sådana som är militärt överskott är ju inga problem, men eftersom jag i det längsta vill ha en helt civil utrustning är inte det ett alternativ. Så när jag fann denna med bakgrund hos scouterna slog jag till! Och hittade en beskrivning av en snarlik flaska hos Elof Malmberg Sportartikel- & Lädervarufabrik 1944.

De sista timmarna innan vi nådde fram till vindskyddet vid sjön Tängen var exceptionellt jobbiga, både för att vi var rejält trötta och väskorna rejält tunga, men också för att det var stört omöjligt att avgöra hur långt vi hade kvar till målet. Vi hade gett oss in på etapp 8 i jakt på sovplats, men Bohusledens nedladdningsbara kartor är på tok för simpla för att kunna orientera sig efter på riktigt och signalen ute i skogen för svag för att en smartphone skulle vara till hjälp. Men till slut nådde vi fram och kunde ställa ned packningen, tända en eld (för stämnings skull) och värma på vår ärtsoppa till kvällsmat.

Sovsäcken var mer än tillräcklig för nattkylan (och har efter denna första utomhusnatt visat sig klara ned till ungefär +5 grader direkt på backen)! Trots att min giftigt malsäkrade yllefilt inte utgjorde något vidare liggunderlag på vindskyddets hårda trägolv fick jag en fullgod natts sömn.

Efter frukost var det dags att gå tillbaka till Grandalen för att sedan leta oss vidare till en bristfälligt trafikerad busshållplats 8 km därifrån. Landsvägsvandring är inte en favoritsysselsättning, men det kunde inte hjälpas. Att vara beroende av kollektivtrafik som inte går på helgerna var naivt nog inte något vi väntat oss på Bohusleden då vi entusiastiskt sa att vi skulle gå till Norge… Om vi någonsin kommer längre än en bit in på etapp 8 får framtiden utvisa. Det kommer sannolikt krävas fler övernattningar än vad som hinns med på en helg och/eller vandring på vardagar för att det ska gå ihop med bussarnas tidtabeller i alla fall.

Avslutningsvis ser vi här en glad vandringskompanjon i en svartvit vitsippsbacke, fotad med min Kodak Retina från mitten av 1930-talet. Denna första Retina-modell ger bra mycket bättre skärpa än Welta Weltixen som nog får se sig pensionerad nu!