Bohusleden: Etapp 2

Någonstans ska man ju börja och en solig men kall söndag i början av december 2017 gjorde vi vår första vintagevandring!

Valet föll på etapp 2 av Bohusleden. Etappens 8 km går mellan Stensjön och Skatås genom Delsjöområdet och kändes som en utmärkt sträcka att starta med - lagom lång för ovana vandrarfötter, inte så långt hemifrån och med lämplig kollektivtrafik vid målet. För att göra vandringen lite vassare (och slippa börja dagen med en bussresa) utgick vi ifrån Mölndal, vilket lade till ungefär 4 km till promenaden.

Förutom en trevlig dag till fots var denna dagstur även något av en första test av utrustning och kläder. Vad funkar, vad funkar inte - vilka superviktiga och oumbärliga prylar saknas? Dylika frågor besvaras bäst i test!

De längre vandringar jag hittills utfört har alla begåtts i medeltidskläder med vändsydda medeltidsskor på fötterna (exempelvis pilgrimsvandring på Gotland, förevigad på YouTube i denna lilla film) och har därför av uppenbar anledning inte gett svar på vad som funkar ifråga om mer modern utrustning... ;-) Det här med att promenera i kängor, byxor och ryggsäck är på det hela taget inte något jag gjort sedan mellanstadiets friluftsdagar på 80-talet! Så även om flera av vintagevandringsgrejerna var gamla på riktigt var de helt nya för mig och den här första vändan på Bohusleden kom framför allt att testa skor, ryggsäck och det mest osäkra kortet - termosen.

Senaste gången jag använde en termos med glasinsats var även det på en friluftsdag i mellanstadiet. Resultatet då blev varm choklad uppblandad med glaskross, som tack och lov inneslöts av ett plasthölje som inte läckte. När det gäller mina gamla termosar i 1930-40-talsmodell skyddas dock glaset endast av en hjälpligt ihopfogad plåtcylinder, som under inga omständigheter skulle hålla tätt om olyckan är framme. Det var sålunda med viss oro och försiktighet jag valde den bäst bevarade termosen i min samling, fyllde den med kokhett kaffe och stoppade ned den i ytterfacket på min tillfälliga ryggsäck.*

Mina termosar. Glas, plåt, naturkork och bakelit. Valet för första utflykten föll på den svarta av märket VaKa - Varm och kall.

"Thermosflaskor" (och en matburk) i Allmäncos postorderkatalog från 1940. Drömmen är att hitta en variant med aluminiummugg istället för bakelit.

Med välputsade skor och den hemstickade baskern käckt på svaj. Lager-på-lager-principen funkar nu som då med ylleundertröja, bomullsskjorta och tjock yllekofta. Mina pösiga plus fours-byxor är sydda efter en förlaga från 30-talet, men är egentligen i det svalaste laget för vandring i december. Tyget är ett fint kamgarnsylle som nog passar bättre till vår och sommar. Så länge jag var i rörelse gick det bra ändå, men varmare byxor för vinterbruk sattes omedelbart upp på listan över saker som behövdes ordnas inför kommande utflykter.

Vi tog paus för smörgås och kaffe med utsikt över Stora Delsjön (det var dock rätt mycket träd i vägen så utsikten gjorde sig inte så bra på foto). Termosen hade gjort sitt jobb exemplariskt och varken gått sönder eller låtit kaffet bli kallt.

Vi fångar den lågt stående solens sista strålar och Delsjön ligger spegelblank. Mörkret hann falla helt innan vi nådde etappens mål i Skatås, så vi avslutade vandringen vid Delsjöbadet istället. Det kändes säkrare att ta den välkända grusvägen från badplatsen till spårvagnshållplatsen Töpelsgatan än att snubbla den sista biten på en kolmörk och för oss okänd led.

Så, sammanfattningsvis: Termosen skötte sig utmärkt, skorna också - även om slitaget på lädersulorna efter bara en dryg mil fick mig att gå till skomakaren och be om gummisula dagen därpå - och ryggsäckens mes var väldigt bekväm. Det sistnämnda kommer visa sig vara till stor nytta i ett framtida inlägg. Vi var kanske inte helt imponerade av ledens märkning, så det kändes bra att ha en karta med. Kompass och passande kartfodral fördes omedelbart upp på listan över oumbärliga men för tillfället saknade prylar.

*Ryggsäcken ifråga är någon form av militärt överskott, möjligen av norskt eller västtyskt ursprung och inte från 30-40-talet, även om modellen är rätt tidlös. Min avsikt var att byta ut den till en mer korrekt variant så småningom. Generellt vill jag helst undvika militärt överskott i mitt ytterst civila vintagevandrande, även om galet mycket friluftspryttlar från när det begav sig i stort sett var direkta kopior av de militära - eller tvärt om, för den delen.

De små sakerna

För framgångsrik vintagevandring behövs i grunden egentligen bara tidstypiska skor och kläder och ett käckt humör. I alla fall om det endast rör sig om kortare dagsutflykter.

Vintagekängor, yllesockor och -strumpor och oändligt käcka knäbyxor - let's go och vintagevandra!!! 

Men eftersom återskapande är något av en materialsport blir det så mycket trevligare med lite prylar. Har man sedan siktet inställt på matlagning och längre expeditioner i det fria är extra utrustning såsom matsaker, sovsaker och toalettsaker ett måste.

Man behöver också något att lägga sakerna i, så man kan få dem med sig. En ljuskälla, så att man kan se sakerna när det är mörkt. Och så saker som kan användas för att vårda och/eller laga de andra sakerna om de skulle gå sönder. Samt första förband ifall det är en person som gått sönder istället.

Planerna för framtida vintagevandringar inbegriper både övernattningar och möjliga utlandsäventyr så det finns ingen ursäkt att låta de små detaljerna stå tillbaka eller skjuta på införskaffandet. För när det inte är självklart att kunna köpa det man behöver i vilken affär som helst kan det dessutom ta lite tid att jaga fatt på grejerna. Jag gör ju det här för att jag tycker att gamla prylar och historia är kul och själva letandet och efterforskandet är en lika stor del av upplevelsen som det faktiska friluftslivet.

Jag har bestämt mig för att mina grejer inte behöver vara original från när det begav sig; reproduktioner är helt OK (och för det mesta nödvändigt). Så länge sakerna ser ut som de gjorde Då och i möjligaste mån är gjorda av samma material som originalen duger de för mig. Mitt Meta-kök är sannolikt från 60-talet, mina yllefiltar från 50-talet och min sovsäck användes både första och sista gången 1954 - men de är alla identiska i både modell och material med de saker som fanns att tillgå på 30-talet. Visst, Meta-kökets stämpel skiljer sig lite och filtarna är impregnerade med fel sorts supergiftiga malmedel. Mina kängor har ny gummiklack och en slitsula som inte riktigt ser ut som de slitsulor som fanns förr. Men det funkar för mig och ger mig den känsla och upplevelse jag är ute efter.
Sen skadar det inte när man hittar de där små sakerna som faktiskt är rätt på alla sätt - i det här fallet ett gäng plåtburkar för diverse användbara produker.

En Niveaburk! I bakgrunden den nutida varianten som ändrat både färgvalör och typsnitt. Den nedre bilden kommer från Allmäncos postorderkatalog 1940.

Niveas produkter har en lång historia, så när väl den rätta burken från nångång-1930-tal införskaffats är det bara att fylla på med ny hudkräm. En annan gammal trotjänare är Leukoplast - som precis som Nivea fortfarande tillverkas av företaget Beiersdorf.

Leukoplast avbildad i Allmäncos postorderkatalog från 1940 och burken i verkligheten. Den är bara drygt 25 mm i diameter.

Tyvärr passar inte riktigt dagens Leukoplast i min lilla burk. För det är en Väldigt Liten Burk, för den allra smalaste sårtejpen på 1 cm. För närvarande får den agera pillerburk istället, men jag ser med förtröstan fram emot dagen då jag hittar en Leukoplastburk modell större...

Skovårdsprodukter är också bra att ha med sig på längre vandringar - i synnerhet om man går all-in vintage med lädersulor och hela baletten.

Skosmörja från Örebro-företaget Viking. De tillverkade många olika typer av skovårdsprodukter. Bilden överst t.h. kommer från Oscar Ahréns postorderkatalog 1939, medan den nedersta är hämtad från företagets egen reklamskrift "Viking" på vandring och vallfart, som jag kommer att ha anledning att återkomma till. 

Som redan nämnts ovan har jag valt en halvtomhalvt-lösning i skofrågan. Mina huvudsakliga vandringskängor är militärt överskott från 1941, men jag har satt dit både gummiklack och sula för att de ska bli lite lättare att ta hand om. Nu är det ju för all del så att inte alla skor från 1930-40-tal nödvändigtvis hade lädersulor. Det fanns slitsulor i gummi att klistra på själv, och t.ex. fritids- och sportsskor kunde vara konstruerade med gummisula från början. Företag som Tretorn tillverkade både helgummiskor (inte att förväxla med galoscher eller bottiner!) och läderskor med hel gummisula. Men, även gummisulade skor behöver lite omsorg för att hålla sig smidiga och vattentäta så min lilla 40-talsburk med (påfylld) lädersmörjning är något som kommer följa med ut på de flesta turer!

Vintagevandring

Gamla kläder, prylar och snusförnuftiga friluftstips

Till vardags jobbar jag på museum. Stora delar av min fritid ägnas åt levande historia/reenactment med fokus på sent 1300-tal och diverse textilhantverk som under åren sporadiskt delats och dokumenterats på Arachne's Blog: Past & Present. Det här, däremot, är en blogg om att återskapa en helt annan, väldigt smal del av historien: 1930 & 40-talets sport och friluftsliv. Mest för mitt eget och mina vintagevandrande vänners höga nöjes skull, men också för att det finns så galet många roliga, intressanta och även problematiska källor att nörda ned sig i på detta tema att det vore synd och skam att inte dela med sig av dem. Gamla postorderkataloger, tidskrifter, årsböcker, reklambroschyrer, bevarade plagg, prylar och foton är några av de saker som kommer dyka upp här. Och förstås även inlägg om våra äventyr och utflykter där utrustningen är gammal på riktigt (eller åtminstone återskapad) och inställningen rosenkindat äppelkäck. Det där sista är svårt att komma ifrån!

Trots att mitt syfte med Vintagevandring mest är att ha kul, leta efter skojiga vintageprylar och testa hur det är att leva friluftsliv utan några större moderna inslag är jag på tok för intresserad av historiska sammanhang och händelser för att kunna eller vilja ignorera "the bigger picture". Från 2018 års perspektiv ter sig äldre friluftstips, reklamtexter och reseberättelser ohejdat entusiastiska och klämmiga. För det mesta är det kul och rätt oskyldig läsning; men det handlar samtidigt om texter och material från en annan tid med åsikter och värderingar jag själv inte alltid ställer upp på. Ibland kan det sticka rejält i ögonen, med allt ifrån slentrianmässig misogyni till osmaklig nationalism och rent av rasism. Allt var inte bättre förr. En del saker var dessutom riktigt, riktigt dåliga. Även om man "bara" fokuserar på något så käckt som friluftsliv kommer man inte undan det. Historiskt återskapande som hobby innehåller nästan alltid ett visst mått av nostalgi och romantiserande, men just därför tycker jag att det är viktigt att man också försöker förhålla sig kritisk till historien och det man väljer att återskapa. Det går fin-fint att uppskatta den utsökta kvaliteten på extra prima bomullsväv från 30-talet, samtidigt som man också kommer ihåg att textilindustrin som producerade den inte gjorde särskilt mycket för varken sina arbetare eller miljön när det begav sig. Att man uppskattar vissa delar innebär inte att man måste eller bör köpa hela paketet. Så var det sagt.

De följande inläggen kommer dock helt att snöa in på kläder och utrustning, då det är lite grand det som är grunden för vintagevandring. Man kan lugnt säga att återskapande är en materialsport oavsett vilken inriktning man väljer...och när det handlar om friluftsliv i vintagestil blir det materialsport upphöjt till två! Minst.

En vinterdag i skogen