Moderna
syntetmaterial som akryl och polyester, som båda två har 1941 som sitt officiella tillblivelsedatum, fanns inte på marknaden under den tid som Vintagevandring fokuserar på. Akryl började
inte tillverkas kommersiellt förrän på 1950-talet och det var
först runt 1960 som det blev riktigt populärt när man kom på den briljanta* idén att börja
spinna akrylfibern för att efterlikna ull. Produktionen av polyester kom
inte heller igång förrän en bit in på 1950-talet.
Den enda
helt syntetiska textilfibern som faktiskt fanns ute på marknaden vid den här tiden var nylon, eller polyamid som är det egentliga
materialnamnet. Materialet utvecklades under 1930-talet av det
amerikanska företaget DuPont och började tillverkas som textilfiber
i större skala 1939 under namnet Nylon. Den heta nyheten
nylonstrumpor presenterades på världsutställningen i San Francisco
samma år. Andra Världskriget kom dock emellan och produktionen fick
lov att fokusera på arméns behov tills kriget var över. Nylon i
vanligt folks kläder var alltså fortfarande mycket ovanligt i krigets
Europa, även om historierna om amerikanska soldater som imponerade
på den kvinnliga lokalbefolkningen med gåvor i form av nylonstumpor
är många.
”De syntetiska fibrerna förekomma
huvudsakligen i heldragen form. De ha i vissa hänseenden mycket
märkliga egenskaper och ha hittills huvudsakligen använts till
framställning av damstrumpor, fallskärmar och kemiska filter. De
äro mycket dyra men kunna sannolikt förbilligas och ytterligare
fullkomnas samt i en framtid få stor betydelse.”
Varulexikon.
Beklädnadsvaror, hemtextil. 1945.
Minsann. Så rätt varulexikonets författare skulle få - en handfull år till och folk kom att njuta till fullo av äkta nylonstrumpor, Terylenegardiner i köksfönstret och elastabyxor i skidbacken. Men för Vintagevandring gäller fortfarande i stort bara naturmaterialen ull,
silke, bomull och lin, samt den cellulosabaserade konstfibern viskos. Viskos är en så kallad regenatfiber där cellulosa från exempelvis gran brutits ned till sina beståndsdelar och sedan satts ihop igen - regenererats - till en textilfiber. Detta skiljer den från syntetfibrerna som alla är baserade på petroleumprodukter. Viskos är även känd under namnet Rayon eller den i Sverige väldigt vanliga
benämningen konstsilke**. Cellull kallade man den variant av viskos
som spanns av korta, avklippta fibrer och som var avsedd att påminna om
ull. Blandningar av ull och viskos eller bomull och viskos var vanliga. I kataloger och varulexikon från tiden finns massor av
olika handelsnamn för olika tygkvaliteter i olika material. En
vanlig benämning på viskos i cellullskvalitet var till exempel
Vistra. Olika varianter av tidiga plastmaterial som exempelvis celluloid,
bakelit och galalit användes till spännen och knappar, i synnerhet
till damkläder.
*jag som skyr akryl som pesten när det handlar om textil skulle väl egentligen vilja välja ordet "beklagliga"...
**nuförtiden får man inom handeln inte kalla viskos för konstsilke - där är all användning av ordet "silke" reserverat för just natursilke
No comments:
Post a Comment