Bohusleden: Etapp 2

Någonstans ska man ju börja och en solig men kall söndag i början av december 2017 gjorde vi vår första vintagevandring!

Valet föll på etapp 2 av Bohusleden. Etappens 8 km går mellan Stensjön och Skatås genom Delsjöområdet och kändes som en utmärkt sträcka att starta med - lagom lång för ovana vandrarfötter, inte så långt hemifrån och med lämplig kollektivtrafik vid målet. För att göra vandringen lite vassare (och slippa börja dagen med en bussresa) utgick vi ifrån Mölndal, vilket lade till ungefär 4 km till promenaden.

Förutom en trevlig dag till fots var denna dagstur även något av en första test av utrustning och kläder. Vad funkar, vad funkar inte - vilka superviktiga och oumbärliga prylar saknas? Dylika frågor besvaras bäst i test!

De längre vandringar jag hittills utfört har alla begåtts i medeltidskläder med vändsydda medeltidsskor på fötterna (exempelvis pilgrimsvandring på Gotland, förevigad på YouTube i denna lilla film) och har därför av uppenbar anledning inte gett svar på vad som funkar ifråga om mer modern utrustning... ;-) Det här med att promenera i kängor, byxor och ryggsäck är på det hela taget inte något jag gjort sedan mellanstadiets friluftsdagar på 80-talet! Så även om flera av vintagevandringsgrejerna var gamla på riktigt var de helt nya för mig och den här första vändan på Bohusleden kom framför allt att testa skor, ryggsäck och det mest osäkra kortet - termosen.

Senaste gången jag använde en termos med glasinsats var även det på en friluftsdag i mellanstadiet. Resultatet då blev varm choklad uppblandad med glaskross, som tack och lov inneslöts av ett plasthölje som inte läckte. När det gäller mina gamla termosar i 1930-40-talsmodell skyddas dock glaset endast av en hjälpligt ihopfogad plåtcylinder, som under inga omständigheter skulle hålla tätt om olyckan är framme. Det var sålunda med viss oro och försiktighet jag valde den bäst bevarade termosen i min samling, fyllde den med kokhett kaffe och stoppade ned den i ytterfacket på min tillfälliga ryggsäck.*

Mina termosar. Glas, plåt, naturkork och bakelit. Valet för första utflykten föll på den svarta av märket VaKa - Varm och kall.

"Thermosflaskor" (och en matburk) i Allmäncos postorderkatalog från 1940. Drömmen är att hitta en variant med aluminiummugg istället för bakelit.

Med välputsade skor och den hemstickade baskern käckt på svaj. Lager-på-lager-principen funkar nu som då med ylleundertröja, bomullsskjorta och tjock yllekofta. Mina pösiga plus fours-byxor är sydda efter en förlaga från 30-talet, men är egentligen i det svalaste laget för vandring i december. Tyget är ett fint kamgarnsylle som nog passar bättre till vår och sommar. Så länge jag var i rörelse gick det bra ändå, men varmare byxor för vinterbruk sattes omedelbart upp på listan över saker som behövdes ordnas inför kommande utflykter.

Vi tog paus för smörgås och kaffe med utsikt över Stora Delsjön (det var dock rätt mycket träd i vägen så utsikten gjorde sig inte så bra på foto). Termosen hade gjort sitt jobb exemplariskt och varken gått sönder eller låtit kaffet bli kallt.

Vi fångar den lågt stående solens sista strålar och Delsjön ligger spegelblank. Mörkret hann falla helt innan vi nådde etappens mål i Skatås, så vi avslutade vandringen vid Delsjöbadet istället. Det kändes säkrare att ta den välkända grusvägen från badplatsen till spårvagnshållplatsen Töpelsgatan än att snubbla den sista biten på en kolmörk och för oss okänd led.

Så, sammanfattningsvis: Termosen skötte sig utmärkt, skorna också - även om slitaget på lädersulorna efter bara en dryg mil fick mig att gå till skomakaren och be om gummisula dagen därpå - och ryggsäckens mes var väldigt bekväm. Det sistnämnda kommer visa sig vara till stor nytta i ett framtida inlägg. Vi var kanske inte helt imponerade av ledens märkning, så det kändes bra att ha en karta med. Kompass och passande kartfodral fördes omedelbart upp på listan över oumbärliga men för tillfället saknade prylar.

*Ryggsäcken ifråga är någon form av militärt överskott, möjligen av norskt eller västtyskt ursprung och inte från 30-40-talet, även om modellen är rätt tidlös. Min avsikt var att byta ut den till en mer korrekt variant så småningom. Generellt vill jag helst undvika militärt överskott i mitt ytterst civila vintagevandrande, även om galet mycket friluftspryttlar från när det begav sig i stort sett var direkta kopior av de militära - eller tvärt om, för den delen.